"Han kan vänta"

Han är van vid livet på gatorna, och han gillar det. Man går där mellan husen, och ingen bryr sig om en, det är ganska skönt. Ibland är alla fönster svarta, ibland är de fulla av sol. Gator förändrar sig, från dag till dag, från stund till stund. Det är inte samma vatten i rännstenarna, och aldrig samma vind i träden. Inte en fläck är sig längre lik. Kommer man tillbaka varje dag, så märker man det. Det känns på lukten om inte annat.
Man får så många tankar, när man går på gator. Man går och går, det är som att vänta på ett äventyr. Därborta i nästa gathörn kan det vara nånting som väntar...
Eller under träden på andra sidan gatan kanske...
På långt håll, i början av varje gata, ser det ut som om trottoarerna går ihop till slut och möts, där ljusnar det alltid. Just där kan nog vad som helst hända, det kan vara där som livet ska börja.
Kanske inte idag precis, men en annan dag. När kan man inte veta, det gör inget. Han kan vänta.

ur Elvis Karlsson av Maria Gripe, sid 34-35

Tokyo

via André.

Aspis

via Stockholmskällan.

Dexter's Midnigt Runners 2

Igår: ett litet Dexter-maraton innehållandes de fem(!) sista avsnitten av säsong ett. Ett litet omdöme? Ok: ok. Eller: just nu vill jag inte ha mer, man alldeles säkert om ett tag. Det hade, i alla fall, helt klart sina stunder...

Nu är bara den stora lilla frågan: vilken blir nästa serie till rakning? Rome och Heroes ligger inte bra till... Searching...

Några Japan, Tokyo-länkar:

Japan Today

Mari

Metroblogging Tokyo

Superfuture Tokyo

The Japan Times

Tokyo Blog

Tokyo Tidbits

Tokyo Times

Tokyo Travel Blogs

Tusen tranor

Sudden Death - Tom Malmquist

Eftersom hockeyslutspelet blev ett sådant fiasko är diktsamlingen Sudden Death årets hockeyupplevelse. Bättre än jag hade trott. På nåt sätt ett suggestivt flöde. Längtar redan efter nästa samling...

Sudden death, vad betyder det, barn vet inte vad det betyder,
mer än att första målet vinner.

Dexter's Midnight Runners

Har sett de tre första avsnitten av Dexter nu och funderar på om, eller hur mycket, jag egentligen gillar. Just nu är jag dock väldigt sugen på att se del 4. Får bli ikväll eller i eftermiddag...

Children of Men

Fantasiskt fascinerande film, har egentligen svårt att sätt fingret på varför, men - så är det. Här är en toppscen i mängden,en av de lätt hisnande actionscenerna:

Skivaffärer att besöka...

Ska förstås försöka besöka Café Après-midi eller någon av de andra tipsen här...

Tokyo närmar sig...

Fortsätter tänka på denna Click Opera-text:

The thing is, it's very hard to see the Western idea of liberalism in the same innocent way once you've been to Japan. For instance, if you've been brought up with Western feminist slogans like "A woman needs a man like a fish needs a bicycle", it's hard not to be impressed by an entirely different gender politics, a politics of negotiated interdependence rather than pretended independence. And it's hard not to wonder -- in the face of an obvious deep delight in being female in Japan, an obvious glow, a dolly swagger -- whether the desire of some Western feminists to shun their own gender-specificity doesn't spring from a combination of detachment and disgust?

It's exactly this sort of mistaken Protestant conception of freedom as a kind of detachment -- at its simplest, the ability to say "No!" -- that also makes us Westerners see our own bodies as charnel houses. Many Western reporters on Japan imply -- or say quite explicitly, without apparently noticing how patronizing and rude it sounds -- that Japanese women are "behind" and are "only now starting to catch up", but it may be that, by refusing refusal, they've put themselves far ahead. (Actually, I hate that whole idea of one society being "behind" or "ahead" of another, but I suppose I mean by "ahead" something like "a difference that others may end up emulating".)

Refusal -- of our era, our situation, our society, our logistical system, our gender, our jobs, our bodies -- is an enormous waste of time. There is no neutral space to step back into, no high ground from which everything can be seen, no God, no "outside", no "above", no "universal", no "justice". Just here, just now. Can you hear the sound of your own breath? How does that Darjeeling taste?