I väntan på nästa vinge...

En sida som heter Bokhora tror jag aldrig att man riktigt ska ta på allvar, Mircea Cartarescu kan man å andra sidan ta på hur stort allvar som helst, och jag längtar, längtar till utgivningen, översättningen av den "högra vingen"...

Kring midnatt

Lika mycket ett pianospel med högerfoten som med någonting annat, makalöst och snygg mössa...

Nog skakar det alltid...

Devil Got My Woman

Herregud: rösten!, gitarrspelet! (men Howlin Wolf går efter halva låten, verkar inte speciellt imponerad...)

Serendipitet 2007

Style Council, Nervous Heartbeat, Click opera, Tokyo, Café Après-midi, Children of Men, Dexter, Sudden Death, Aspudden, Elvis Karlsson, Lufuala Ndonga, Brain, Jonathan Richman, Monica Zetterlund

Originalet

...som Testbild! gjorde så fin tolkning av...

Better...

Måste köpa biljetter!

Hebden & Reid

Får mig också - i stunder - att gå i taket

Konono N°1 - Lufuala Ndonga!!!

Rätt makalöst måste jag säga... Får mig att åter lyssna...

"Han kan vänta"

Han är van vid livet på gatorna, och han gillar det. Man går där mellan husen, och ingen bryr sig om en, det är ganska skönt. Ibland är alla fönster svarta, ibland är de fulla av sol. Gator förändrar sig, från dag till dag, från stund till stund. Det är inte samma vatten i rännstenarna, och aldrig samma vind i träden. Inte en fläck är sig längre lik. Kommer man tillbaka varje dag, så märker man det. Det känns på lukten om inte annat.
Man får så många tankar, när man går på gator. Man går och går, det är som att vänta på ett äventyr. Därborta i nästa gathörn kan det vara nånting som väntar...
Eller under träden på andra sidan gatan kanske...
På långt håll, i början av varje gata, ser det ut som om trottoarerna går ihop till slut och möts, där ljusnar det alltid. Just där kan nog vad som helst hända, det kan vara där som livet ska börja.
Kanske inte idag precis, men en annan dag. När kan man inte veta, det gör inget. Han kan vänta.

ur Elvis Karlsson av Maria Gripe, sid 34-35