"Han kan vänta"

Han är van vid livet på gatorna, och han gillar det. Man går där mellan husen, och ingen bryr sig om en, det är ganska skönt. Ibland är alla fönster svarta, ibland är de fulla av sol. Gator förändrar sig, från dag till dag, från stund till stund. Det är inte samma vatten i rännstenarna, och aldrig samma vind i träden. Inte en fläck är sig längre lik. Kommer man tillbaka varje dag, så märker man det. Det känns på lukten om inte annat.
Man får så många tankar, när man går på gator. Man går och går, det är som att vänta på ett äventyr. Därborta i nästa gathörn kan det vara nånting som väntar...
Eller under träden på andra sidan gatan kanske...
På långt håll, i början av varje gata, ser det ut som om trottoarerna går ihop till slut och möts, där ljusnar det alltid. Just där kan nog vad som helst hända, det kan vara där som livet ska börja.
Kanske inte idag precis, men en annan dag. När kan man inte veta, det gör inget. Han kan vänta.

ur Elvis Karlsson av Maria Gripe, sid 34-35